- genstörtig
- genstörtiga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- genstörtiga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- genstörtigare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- genstörtigare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- genstörtigaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- (genstörtigt)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- genstörtigare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- genstörtig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- genstörtigare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- genstörtige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- genstörtigast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (genstörtigt)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- genstörtigaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- genstörtigast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- genstörtigare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- genstörtig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- genstörtigt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (genstörtigt)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- genstörtiga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- genstörtigare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- genstörtigast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- genstörtigt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- genstörtigare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- genstörtigaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- genstörtigare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)