- stum
- stummare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- stumma
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- stummast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- stumt
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- stummare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- stumma
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- stummast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- stum
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- stummare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- stummare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- stummare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- stumt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- stumt
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- stummast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- stummaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- stummare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- stumt
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- stumma
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- stummaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- stum
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- stumt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- stummare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- stummare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- stummaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- stumme
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)