- förmäten
- förmätna
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- förmätnare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (förmätet)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- förmätet
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- förmätnaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- förmätna
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (förmätet)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- förmätnast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- förmätne
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- förmätnast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- förmätnare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- förmäten
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- förmätnare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- förmätnaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- förmätnare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- förmätnare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- förmätet
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- förmätnare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- förmätnare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- förmätnare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- förmätnaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- förmätna
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- förmätnast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (förmätet)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- förmäten
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)