- egendomlig
- egendomliga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- egendomlig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- egendomligast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- egendomligaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- egendomligare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- egendomligare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- egendomligt
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- egendomligare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- egendomligare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- egendomligaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- egendomligare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- egendomlige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- egendomligaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- egendomligare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- egendomligt
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- egendomliga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- egendomliga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- egendomligare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- egendomligast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- egendomlig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- egendomligt
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- egendomligast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- egendomligt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- egendomligare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- egendomligt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)