SVENSK ORDBOK

s.

Vad betyder s?

substantiv
  1. 1
    ett fast, gult, icke-metalliskt grundämne

    som förekommer i flera former

    ”svavelutsläpp”

    Fler nyanser och exempel

    även bildligt, särskilt om ytterst kraftfullt (och fördömande) yttrande

    ”han svor så att det osade svavel”

    ”svavelosande”

    ”svavelpredikan”

Var används s mest?

Högst frekvens i tidningar.

TexttypPer miljon ord
Romaner76,9
Tidningar1 230,4
Webbforum368,0
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 170av 4 968 346 ordformer i FLEX
Mycket vanligt558,4 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs s?

Ett urval av böjningar av s
BöjningGrammatisk form
Sgrundform
Visa fler böjningsuppgifter
S

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

s i korsord

1 bokstäver

Frågor där s är svaret

Om korsordsträffarna

Ett urval av matchande frågor och svar. Ordlistematerial är inte bevis på förekomst i ett publicerat korsord. Äldre godkännande av användarsvar garanterar inte språklig korrekthet.

Ordets historia

Spår av s i äldre språkbruk.

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1430–50

av lågtyska swavel med samma betydelse; troligen besläktat med latin sul´phur ’svavel’

Konung Alexander

Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.