SVENSK ORDBOK

hämna.

/hˈ̀ɛm.nˌa/
Se böjningar ↓Så används ordet ↓

Vad betyder hämna?

verb
  1. 1
    skaffa sig personlig upprättelse för (något) genom egen bestraffande handling

    riktad mot den ansvarige (eller någon som står honom/henne nära) för skadan, oförrätten etcetera; särskilt beträffande våldshandling

    ”han var besatt av tanken att han måste hämna sin mördade bror” · ”en skymf som måste hämnas”

Var används hämna mest?

Högst frekvens i webbforum.

TexttypPer miljon ord
Romaner0,0
Tidningar0,0
Webbforum0,1
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 334 159av 4 968 346 ordformer i FLEX
Mycket ovanligt0,0 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs hämna?

Ett urval av böjningar av hämna
BöjningGrammatisk form
~de ~tBöjningsuppgift

Hämna i en mening

Men girigheten efter kväve kan hämna sig, som vi ska se längre fram i artikeln.
— Du vill sarkastisera öfver mina ungdomsår, och för att hämna mig, vill jag skratta sjelf.
Vi utvärderar skadan och är för närvarande övertygande om att detta inte kommer att hämna vår planering och våra förberedelser inför att stå som värd när NHL är tillbaka i vår stad.
Visa fler exempel
Men när Herrar Bokhållare böija sin egea handel, hämna de sig " på våra harmsna speglosor med allt det förakt, hvartill penningar, kredit och förtroligt umgänge med de stora gifva rättighet.
Härma sin professor — det kunde hämna sig, när det kom så långt som till en verklig tentamen.

Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.

hämna i korsord

5 bokstäver

Frågor där hämna är svaret

Om korsordsträffarna

Ett urval av matchande frågor och svar. Ordlistematerial är inte bevis på förekomst i ett publicerat korsord. Äldre godkännande av användarsvar garanterar inte språklig korrekthet.

Ordets historia

Spår av hämna i äldre språkbruk.

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1000-talet

runform hefnti (pret.), fornsvenska hämna, hämpna, troligen ursprungligen ’få att upphöra’; besläktat med svenska dialektalt hamna ’minska’ och med hämma

runsten, Runsten, Öland (Nilsson)

Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.