- solvent
- solvent
- solvent
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- solventare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- solventast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- solventare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- solventa
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- (solvent)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- solventaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- solventa
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- solvent
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- solventa
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (solvent)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- solventaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- solventare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- (solvent)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- solvent
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- solvente
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- solventaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- solventare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- solventare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- solventare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- solventast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- solvent
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- solventare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- solventast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- solventare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)