- skenfager
- skenfagra
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- skenfagrare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- skenfagra
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- skenfagrare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- skenfagert
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- skenfagraste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- skenfager
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- skenfagrare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- skenfagraste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- skenfagrare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- skenfagrast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- skenfagert
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- skenfagrast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- skenfagrast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- skenfagrare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- skenfagert
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- skenfagert
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- skenfagrare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- skenfagrare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- skenfagre
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- skenfagert
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- skenfagrare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- skenfagraste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- skenfager
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- skenfagra
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)