- insolent
- insolent
- insolenta
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- insolenta
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- insolentare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- insolenta
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- insolent
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- insolentare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- insolent
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- insolent
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- insolentare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- insolentaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- insolentaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- insolente
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- (insolent)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- insolentaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- insolentast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- insolent
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (insolent)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- insolentare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- insolentare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- insolentast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- insolentare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- insolentast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (insolent)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- insolentare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- insolentare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)