- inopportun
- inopportunast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (inopportunt)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- inopportunaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- inopportunare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- inopportunt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- inopportunare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- inopportuna
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- inopportuna
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- inopportun
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- inopportune
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- inopportunare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- inopportunare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- inopportunast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (inopportunt)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- inopportunare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- inopportunt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- inopportunare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- inopportunast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- inopportunare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- inopportuna
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- inopportun
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- inopportunaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- (inopportunt)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- inopportunare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- inopportunaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)