- duven
- duvnare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- duven
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (duvet)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- duvnare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- duvnast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- duvna
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- duvnaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- duvnare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- duvet
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- duvna
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- (duvet)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- duvnare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- duvnare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- duven
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- duvnast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- duvnast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- duvnare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- (duvet)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- duvna
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- duvnare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- duvnaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- duvet
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)