- uppriktig
- uppriktigare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- uppriktigare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- uppriktigare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- uppriktigt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- uppriktigaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- uppriktigare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- uppriktig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- uppriktigaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- uppriktiga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- uppriktigare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- uppriktigare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- uppriktigare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- uppriktigaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- uppriktige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- uppriktigast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- uppriktigast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- uppriktigt
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- uppriktigt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- uppriktiga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- uppriktigast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- uppriktigt
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- uppriktigt
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- uppriktiga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- uppriktig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- uppriktigare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)