- uppenbar
- uppenbara
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- uppenbarare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- uppenbarare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- uppenbart
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- uppenbara
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- uppenbarast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- uppenbara
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- uppenbaraste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- uppenbarare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- uppenbarare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- uppenbart
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- uppenbarast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- uppenbart
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- uppenbart
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- uppenbarast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- uppenbar
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- uppenbar
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- uppenbart
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- uppenbaraste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- uppenbarare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- uppenbaraste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- uppenbarare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- uppenbarare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- uppenbarare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- uppenbare
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)