- suspiciös
- suspiciösare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- suspiciösare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- suspiciösa
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- suspiciösast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- suspiciösare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- suspiciös
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- suspiciösa
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- (suspiciöst)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- suspiciösare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (suspiciöst)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- suspiciösare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- suspiciösare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- suspiciösa
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (suspiciöst)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- suspiciöse
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- suspiciös
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- suspiciösare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- suspiciösare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- suspiciösast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- suspiciöst
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- suspiciösaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- suspiciöst
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- suspiciösaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- suspiciösaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- suspiciösast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)