- solig
- (soligt)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- solig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- soligt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- soliga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- solig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- soligare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- (soligt)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- soligt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- soligare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- soligare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- soligare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- soligare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- soliga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- soligaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- solige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- soligare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- soligast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- soligast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- soligast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- soligare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- soligaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- soliga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- (soligt)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- soligaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- soligare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)