- rättvis
- rättvisare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- rättvis
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- rättvisare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- rättvis
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- rättvisare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- rättvisaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- rättvist
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- rättvisast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- rättvisast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- rättvist
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- rättvisare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- rättvisa
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- rättvise
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- rättvisare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- rättvisaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- rättvist
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- rättvisare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- rättvisa
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- rättvisast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- rättvisaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- rättvist
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- rättvisare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- rättvisare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- rättvisa
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- rättvist
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)