- orättvis
- orättvisare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- orättvisare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- orättvisaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- orättvisare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- orättvisast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- orättvisare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- orättvisaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- orättvist
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- orättvisare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- orättvist
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- orättvisaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- orättvisa
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- orättvisare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- orättvisast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- orättvisa
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- orättvist
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- orättvist
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- orättvisare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- orättvis
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- orättvisa
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- orättvisast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- orättvis
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- orättvise
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- orättvisare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- orättvist
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)