- oklanderlig
- oklanderligt
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- oklanderliga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- oklanderligare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- oklanderligast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- oklanderliga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- oklanderligaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- oklanderligaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- oklanderligare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- oklanderligare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- oklanderlig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- oklanderliga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- oklanderligt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- oklanderligt
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- oklanderligast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- oklanderligare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- oklanderlige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- oklanderligare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- oklanderligare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- oklanderligt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- oklanderlig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- oklanderligast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- oklanderligaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- oklanderligare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- oklanderligare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- oklanderligt
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)