- oanständig
- oanständigare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- oanständigast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- oanständigaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- oanständigt
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- oanständigare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- oanständigare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- oanständig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- oanständigare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- oanständiga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- oanständigt
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- oanständigast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- oanständigast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- oanständigare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- oanständigaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- oanständigt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- oanständige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- oanständigt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- oanständigt
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- oanständigaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- oanständigare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- oanständig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- oanständigare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- oanständiga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- oanständigare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- oanständiga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)