- monoman
- monoman
- monomant
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- monomanare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- monomanare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- monomanast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- monomant
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- monomanaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- monomanare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- monomanare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- monomant
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- monomanast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- monomanare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- monomanare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- monomanare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- monoman
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- monomane
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- monomana
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- monomanaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- monomanaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- monoman
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- monomanast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- monomana
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- monomana
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- monomanare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- monomant
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- monomant
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- monomanen
- grundform · bestämd · utrum · singular
- monomaner
- grundform · obestämd · utrum · plural
- monomans
- genitiv · obestämd · utrum · singular
- monomanerna
- grundform · bestämd · utrum · plural
- monomanernas
- genitiv · bestämd · utrum · plural
- monoman
- grundform · obestämd · utrum · singular
- monomaners
- genitiv · obestämd · utrum · plural
- monomanens
- genitiv · bestämd · utrum · singular