- meningslös
- meningslösare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- meningslösare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- meningslösa
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- meningslösare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- meningslösare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- meningslös
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- meningslöse
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- meningslösaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- meningslösast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- meningslöst
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- meningslösaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- meningslösast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- meningslöst
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- meningslösast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- meningslösare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- meningslösare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- meningslös
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- meningslösare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- meningslöst
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- meningslöst
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- meningslösa
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- meningslösare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- meningslöst
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- meningslösaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- meningslösa
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)