- korpulent
- korpulentare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- (korpulent)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- korpulentaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- korpulent
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- korpulenta
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- (korpulent)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- (korpulent)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- korpulentast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- korpulentaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- korpulentare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- korpulentare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- korpulentast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- korpulente
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- korpulentaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- korpulentast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- korpulenta
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- korpulentare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- korpulent
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- korpulentare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- korpulent
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- korpulentare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- korpulentare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- korpulentare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- korpulent
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- korpulenta
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)