- kobent
- kobentaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- kobentare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- kobentare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- (kobent)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- kobente
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- kobentare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- kobentare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- kobentare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- kobentare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- kobentaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- kobentare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- kobent
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (kobent)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- kobenta
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- kobentaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- kobentast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- kobentast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- kobent
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- kobenta
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- kobentare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- kobent
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- kobenta
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (kobent)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- kobent
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- kobentast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)