- klentrogen
- (klentroget)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- klentrognare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- klentrognast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (klentroget)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- klentrogna
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- klentrognast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- klentrognare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- klentrogna
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- klentroget
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- klentrognare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- klentrogen
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- klentrognaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- klentroget
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- klentrogen
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (klentroget)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- klentrognare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- klentrognare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- klentrogne
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- klentrogna
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- klentrognaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- klentrognast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- klentrognare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- klentrognare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- klentrognaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- klentrognare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)