- grundlös
- grundlösare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- grundlösare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- grundlösare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- grundlös
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- grundlösare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- grundlös
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- grundlösare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- grundlösa
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- grundlösa
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- grundlösa
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- grundlösast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (grundlöst)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- grundlösare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- (grundlöst)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- grundlöst
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- grundlösaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- grundlösast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- grundlösare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- grundlösast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (grundlöst)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- grundlösaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- grundlöst
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)