- envis
- envisare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- envisare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- envisast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- envisare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- envise
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- envisa
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- envist
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- envisare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- envist
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- envist
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- envisare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- envisaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- envisast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- envisaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- envisare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- envist
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- envisa
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- envisare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- envis
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- envis
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- envisare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- envisa
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- envist
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- envisaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- envisast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)