- anständig
- anständigare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- anständigare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- anständiga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- anständiga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- anständige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- anständiga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- anständigt
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- anständig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- anständigt
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- anständigaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- anständigaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- anständigare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- anständigt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- anständigaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- anständigare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- anständigare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- anständigast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- anständigt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- anständigast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- anständigare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- anständigare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- anständigt
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- anständigast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- anständig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- anständigare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)