- ansenlig
- ansenligare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- ansenligare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- (ansenligt)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- ansenlig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- ansenligast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- ansenligare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- ansenliga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- ansenligare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- ansenligast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- ansenligt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (ansenligt)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- ansenliga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- ansenligare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- ansenligare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- ansenligaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- ansenligaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- ansenligt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- ansenlige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- ansenlig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- ansenligare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (ansenligt)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- ansenliga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- ansenligaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- ansenligast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- ansenligare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)