- överkomlig
- överkomligast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- överkomlig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- överkomligare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- överkomligaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- överkomliga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- överkomligare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (överkomligt)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- överkomlig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- överkomligt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- överkomligt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- överkomligare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- överkomligast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- (överkomligt)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- överkomligast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- överkomligare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- överkomligare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- överkomligare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- överkomliga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- överkomligare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- överkomligaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- överkomliga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- (överkomligt)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)