SVENSK ORDBOK

uppgrundning.

Se böjningar ↓Så används ordet ↓

Vad betyder uppgrundning?

substantiv
  1. 1
    grunt område i hav eller sjö

    eller vattendrag; särskilt om förhållandevis stort område utan markerade toppar

    ”de höll ut från uppgrundningen”

Var används uppgrundning mest?

Högst frekvens i romaner.

TexttypPer miljon ord
Romaner0,2
Tidningar0,0
Webbforum0,0
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 273 300av 4 968 346 ordformer i FLEX
Mycket ovanligt0,1 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs uppgrundning?

Ett urval av böjningar av uppgrundning
BöjningGrammatisk form
~en ~arBöjningsuppgift

Uppgrundning i en mening

Lag samma vare, där vid annat verk eller inrättning avfall uppkommer, varav uppgrundning eller annan olägenhet kan förorsakas.
Salmi valde att ankra på en tolv meters uppgrundning i fjärden, som i genomsnitt hade trettio meters djup, mitt emellan de två konvergerande alternativa farlederna upp genom Skiftet.

Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.

Ordets historia

Spår av uppgrundning i äldre språkbruk.

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1766

Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.