SVENSK ORDBOK

suspekt.

/sɵ.spˈ́ɛkt/

Vad betyder suspekt?

adjektiv
  1. 1
    som inger (moraliska) betänkligheter

    eller allmänt obehag

    ”en suspekt figur” · ”suspekta rasbiologiska teorier”

    Fler nyanser och exempel

    ”hans suspekta beteende”

Synonymer till suspekt

Se alla synonymer →

Grupperna följer materialets egen indelning, inte betydelsernas numrering.

Var används suspekt mest?

Högst frekvens i webbforum.

TexttypPer miljon ord
Romaner1,3
Tidningar0,6
Webbforum6,2
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 21 103av 4 968 346 ordformer i FLEX
Medelvanligt2,7 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs suspekt?

Ett urval av böjningar av suspekt
BöjningGrammatisk form
suspektgrundform
suspektabestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
suspektebestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
suspektarekomparativ · plural · attributiv (före substantiv)
suspektastsuperlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
suspektastesuperlativ · plural · attributiv (före substantiv)
Visa fler böjningsuppgifter
suspekt
suspekt
suspekt
positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
suspektare
komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
suspektare
bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
suspekt
komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
suspektaste
superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
suspektare
obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
suspekta
bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
suspektare
bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
suspektaste
bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
suspektare
komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
suspekt
positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
suspekta
positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
suspektast
superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
suspekt
obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
suspekt
positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
suspektare
komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
suspekt
superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
suspektast
superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
suspektare
obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
suspektast
superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
suspekte
bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
suspekt
obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
suspektaste
bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
suspekta
positiv · plural · attributiv (före substantiv)
suspektare
komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Suspekt i en mening

Den alkemiska traditionens utstötning ur offentligheten ( 2002 ) en suspekt, asocial och skamlig verksamhet.
Eleverna märkte väl sällan att balansen hos honom var suspekt.
Vad kan då en man från operans värld lära rockmusikens människor, som nästan undantagslöst betraktat skolade röster som något suspekt ?
Visa fler exempel
Potatis har utvecklats från att vara en självklar basföda i svensk husmanskost till någonting suspekt, som GI-frälsta betraktar som ett hot mot folkhälsan.
Advokaten satt och gissade att det hela var pirrande egendomligt för de underprivilegierade, på gränsen till omoraliskt för folk i allmänhet, och nästan suspekt för de välbeställda.
Det är ett suspekt föremål, säger Staffan Lundén.

Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.

Ordets historia

Spår av suspekt i äldre språkbruk.

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1616

av latin suspec´tus med samma betydelse, till suspic´ere ’misstänka’; jämför aspekt, prospekt, respekt, spektakel

Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.