SVENSK ORDBOK
skubbning.
Vad betyder skubbning?
Substantiv
- 1det att skubba; tillfälle då någon skubbar
Hur böjs skubbning?
| Böjning | Grammatisk form |
|---|---|
| skubbning | grundform |
| skubbningar | grundform · obestämd · utrum · plural |
| skubbningarna | grundform · bestämd · utrum · plural |
| skubbningen | grundform · bestämd · utrum · singular |
| skubbningarnas | genitiv · bestämd · utrum · plural |
| skubbningars | genitiv · obestämd · utrum · plural |
Visa fler böjningsuppgifter
- skubbning
- skubbningarnas
- genitiv · bestämd · utrum · plural
- skubbningen
- grundform · bestämd · utrum · singular
- skubbningar
- grundform · obestämd · utrum · plural
- skubbningarna
- grundform · bestämd · utrum · plural
- skubbning
- grundform · obestämd · utrum · singular
- skubbnings
- genitiv · obestämd · utrum · singular
- skubbningars
- genitiv · obestämd · utrum · plural
- skubbningens
- genitiv · bestämd · utrum · singular
Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.
Källor på den här sidan
Om källor och urval
Alla datakällor och deras användning →
Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.
Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.