SVENSK ORDBOK

skovling.

/skˈ̀oːv.lˌɪŋ/

Vad betyder skovling?

Substantiv
  1. 1
    det att skovla; handling genom vilken något skovla, tillfälle då det skovlas

Var används skovling mest?

Högst frekvens i tidningar.

TexttypPer miljon ord
Romaner0,0
Tidningar0,3
Webbforum0,0
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 210 331av 4 968 346 ordformer i FLEX
Mycket ovanligt0,1 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs skovling?

Ett urval av böjningar av skovling
BöjningGrammatisk form
skovlinggrundform
skovlingargrundform · obestämd · utrum · plural
skovlingarnagrundform · bestämd · utrum · plural
skovlingengrundform · bestämd · utrum · singular
skovlingarnasgenitiv · bestämd · utrum · plural
skovlingarsgenitiv · obestämd · utrum · plural
Visa fler böjningsuppgifter
skovling
skovlingarnas
genitiv · bestämd · utrum · plural
skovlingar
grundform · obestämd · utrum · plural
skovling
grundform · obestämd · utrum · singular
skovlingens
genitiv · bestämd · utrum · singular
skovlingars
genitiv · obestämd · utrum · plural
skovlingarna
grundform · bestämd · utrum · plural
skovlingen
grundform · bestämd · utrum · singular
skovlings
genitiv · obestämd · utrum · singular

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.