SVENSK ORDBOK

självtillräcklig.

/ɧˈ̀ɛlv.tɪl.rˌɛ.klɪɡ/

Vad betyder självtillräcklig?

adjektiv
  1. 1
    som är (alltför) nöjd med sig själv och tror sig klara sig utan andra
    Fler nyanser och exempel

    även om handling och dylikt

    ”hans självtillräckliga attityd”

Synonymer till självtillräcklig

Se alla synonymer →

Grupperna följer materialets egen indelning, inte betydelsernas numrering.

Var används självtillräcklig mest?

Högst frekvens i romaner.

TexttypPer miljon ord
Romaner0,6
Tidningar0,1
Webbforum0,0
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 116 624av 4 968 346 ordformer i FLEX
Ovanligt0,2 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs självtillräcklig?

Ett urval av böjningar av självtillräcklig
BöjningGrammatisk form
självtillräckliggrundform
självtillräckligapositiv · plural · attributiv (före substantiv)
självtillräckligebestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
självtillräckligtpositiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
Visa fler böjningsuppgifter
självtillräcklig
självtillräckliga
positiv · plural · attributiv (före substantiv)
självtillräcklig
positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
självtillräckligt
positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
självtillräckliga
bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
självtillräckliga
positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
självtillräcklige
bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
självtillräcklig
obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
självtillräckligt
positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
självtillräckligt
obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Självtillräcklig i en mening

Den färdiga dikten som kastar jaget ur boet framstår som självtillräcklig och bandet till poeten som upplöst och onödigt : dikten är en autonom verklighet, meningsbärande i sig.
Innan jag träffade dig var jag... ja, jag var inte... jag var inte så självtillräcklig som du kanske trodde, jag...
I Sverige upphöjs å andra sidan individen som självtillräcklig och jämlik.
Visa fler exempel
Därför blev de gudomliga gåvorna, som de fick, på sitt sätt - evigt liv och självtillräcklig skaparkraft - till olycka för dem och ledde till deras undergång.
Han blir helt enkelt så självtillräcklig att hans själ suddas ut.
I citatet förespråkar Jarek en mer individualistisk och självtillräcklig orientering hos kärnfamiljen än den kollektivistiska andan han upplever som tongivande för släkten ( och Polen ).

Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.

Ordets historia

Spår av självtillräcklig i äldre språkbruk.

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1783

Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.