SVENSK ORDBOK

självhärlig.

Se böjningar ↓Så används ordet ↓

Vad betyder självhärlig?

adjektiv
  1. 1
    uppfylld av sin egen förträfflighet

    och ibland makt

    ”en självhärlig renässansfurste”

    Fler nyanser och exempel

    även om handling och dylikt

    ”hans självhärliga uppträdande”

Var används självhärlig mest?

Högst frekvens i romaner.

TexttypPer miljon ord
Romaner0,2
Tidningar0,0
Webbforum0,0
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 281 751av 4 968 346 ordformer i FLEX
Mycket ovanligt0,1 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs självhärlig?

Ett urval av böjningar av självhärlig
BöjningGrammatisk form
~tBöjningsuppgift

Självhärlig i en mening

På många sidor framstår den driftige häradshövdingen Marcus Wallenberg som just så hänsynslös, självhärlig, cynisk och girig som en " duglig " bankir vid sekelskiftet ansågs böra vara.
Den är också och inte minst följden av en självhärlig masochism som utvecklats till en folksjukdom.

Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.

Ordets historia

Spår av självhärlig i äldre språkbruk.

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1905

Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.