SVENSK ORDBOK

ruffig.

/rˈ̀ɵ.fˌɪɡ/

Vad betyder ruffig?

adjektiv
  1. 1
    nersliten och otrivsam

    om lokal, byggnad eller dylikt

    ”klubben fick hålla till i en ruffig källarlokal”

  2. 2
    hård och ojust

    om (spelare i) lagbollspel, till exempel fotboll

    ”en ruffig match”

Synonymer till ruffig

Se alla synonymer →

Grupperna följer materialets egen indelning, inte betydelsernas numrering.

Var används ruffig mest?

Högst frekvens i tidningar.

TexttypPer miljon ord
Romaner0,0
Tidningar0,3
Webbforum0,1
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 183 328av 4 968 346 ordformer i FLEX
Ovanligt0,1 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs ruffig?

Ett urval av böjningar av ruffig
BöjningGrammatisk form
ruffiggrundform
ruffigapositiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
ruffigebestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
ruffigtobestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
ruffigarebestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
ruffigastsuperlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
Visa fler böjningsuppgifter
ruffig
ruffiga
positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
ruffigaste
bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
ruffigare
bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
ruffigaste
superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
(ruffigt)?
superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
ruffiga
positiv · plural · attributiv (före substantiv)
ruffigt
obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
(ruffigt)?
positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
ruffigare
obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
ruffige
bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
ruffigare
bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
ruffig
obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
ruffigare
obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
ruffigare
komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
ruffigare
komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
ruffigt
positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
ruffig
positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
ruffigast
superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
ruffiga
bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
ruffigare
komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
ruffigare
komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
ruffigast
superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
ruffigast
superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
(ruffigt)?
komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
ruffigaste
bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Ruffig i en mening

Inkonsekventa domare kryddade anrättningen med 49 utvisningsminuter trots att matchen inte alls var ruffig.
Andra halvleken blev helt enkelt både rörig och ruffig.
Hösten 1963 fann Epstein en ganska ruffig lägenhet på 57 Green Street i Mayfair, nära Hyde Park ( t-bana Marble Arch ).
Visa fler exempel
Please please me ( 1963 ) 4 Charmigt ruffig debut med många antydningar till framtida storverk.
- Jag spelar en ganska ruffig ensamstående mamma som försöker få vardagen att gå ihop, säger Mia Skäringer till tidningen.
Dragspelaren Fausto Beccalossi grimassjunger med i soloslingorna med ruffig röst.

Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.

Ordets historia

Spår av ruffig i äldre språkbruk.

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1884

troligen till svenska dialektalt ruff ’trumpen, ohyfsad person’; till lågtyska ruffen ’arbeta hastigt och slarvigt’

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1924

till 2ruff

Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.