SVENSK ORDBOK

ombrytning.

Vad betyder ombrytning?

Substantiv
  1. 1
    (typografi) uppdelning i sidor eller tidningsspalter av en text som är satt i löpande följd

Var används ombrytning mest?

Högst frekvens i tidningar.

TexttypPer miljon ord
Romaner0,0
Tidningar0,0
Webbforum0,0
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 3 393 008av 4 968 346 ordformer i FLEX
Mycket ovanligt0,0 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs ombrytning?

Ett urval av böjningar av ombrytning
BöjningGrammatisk form
ombrytninggrundform
ombrytningargrundform · obestämd · utrum · plural
ombrytningarnagrundform · bestämd · utrum · plural
ombrytningengrundform · bestämd · utrum · singular
ombrytningarnasgenitiv · bestämd · utrum · plural
ombrytningarsgenitiv · obestämd · utrum · plural
Visa fler böjningsuppgifter
ombrytning
ombrytning
grundform · obestämd · utrum · singular
ombrytnings
genitiv · obestämd · utrum · singular
ombrytningars
genitiv · obestämd · utrum · plural
ombrytningarna
grundform · bestämd · utrum · plural
ombrytningarnas
genitiv · bestämd · utrum · plural
ombrytningens
genitiv · bestämd · utrum · singular
ombrytningen
grundform · bestämd · utrum · singular
ombrytningar
grundform · obestämd · utrum · plural

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.