SVENSK ORDBOK

o.

/ˈ́uː/

Vad betyder o?

substantiv
  1. 1
    ett färg- och luktlöst, gasformigt grundämne som är den viktigaste beståndsdelen i luft och tas upp i blodet vid andningen

    viktigt vid all förbränning, särskilt hos levande organismer

    ”de röda blodkropparna transporterar syre” · ”växterna förbrukar koldioxid och avger syre”

    Fler nyanser och exempel

    ”blodet hade inte fått tillräckligt med syre och huden hade blåfärgats”

    ”syrebrist”

    ”syretillförsel”

Var används o mest?

Högst frekvens i tidningar.

TexttypPer miljon ord
Romaner59,6
Tidningar880,6
Webbforum551,7
RELATIV ANVÄNDNINGPlats 193av 4 968 346 ordformer i FLEX
Mycket vanligt497,3 per miljon i oviktat medel
ⓘ Om frekvensen

Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.

Hur böjs o?

Ett urval av böjningar av o
BöjningGrammatisk form
~tBöjningsuppgift

Ordets historia

Spår av o i äldre språkbruk.

BELÄGG I KÄLLAN

sedan 1795

svenskt ord, bildat till sur

Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.