SVENSK ORDBOK

klandrare.

/klˈ̀an.drˌa.rə/

Vad betyder klandrare?

Substantiv
  1. 1
    person som klandrar

Hur böjs klandrare?

Ett urval av böjningar av klandrare
BöjningGrammatisk form
klandraregrundform
klandrarngrundform · bestämd · utrum · singular
klandrarnagrundform · bestämd · utrum · plural
klandrarensgenitiv · bestämd · utrum · singular
klandraresgenitiv · obestämd · utrum · plural
klandrarnasgenitiv · bestämd · utrum · plural
Visa fler böjningsuppgifter
klandrare
klandrarna
grundform · bestämd · utrum · plural
klandrare
grundform · obestämd · utrum · plural
klandrarnas
genitiv · bestämd · utrum · plural
klandrare
grundform · obestämd · utrum · singular
klandrares
genitiv · obestämd · utrum · plural
klandrarn
grundform · bestämd · utrum · singular
klandrarens
genitiv · bestämd · utrum · singular
klandrares
genitiv · obestämd · utrum · singular

Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.

Källor på den här sidan

Om källor och urval

Alla datakällor och deras användning →

Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.

Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.