förnumstig.
Vad betyder förnumstig?
- 1som meddelar självklarheter som om de vore produkter av djup tankeverksamhet
””Man kan inte betala ut pengar som man inte har”, sade hans förnumstige svåger”
Fler nyanser och exempel
även om handling eller dylikt
”förnumstigt tyckande”
”förnumstiga gamla ordspråk”
Synonymer till förnumstig
Synonymgrupp 1
Grupperna följer materialets egen indelning, inte betydelsernas numrering.
Var används förnumstig mest?
Högst frekvens i romaner.
ⓘ Om frekvensen
Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.
Hur böjs förnumstig?
| Böjning | Grammatisk form |
|---|---|
| förnumstig | grundform |
| förnumstiga | positiv · plural · attributiv (före substantiv) |
| förnumstige | bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv) |
| förnumstigt | positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är) |
| förnumstigare | komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är) |
| förnumstigast | superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är) |
Visa fler böjningsuppgifter
- förnumstig
- förnumstiga
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- förnumstiga
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- förnumstig
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- förnumstiga
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- förnumstigt
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- förnumstigare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- förnumstigare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- förnumstigare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- förnumstig
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- förnumstigaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- förnumstigare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- förnumstigare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- förnumstigare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- (förnumstigt)?
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- förnumstigare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- förnumstigare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- förnumstige
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- förnumstigast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- förnumstigaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- förnumstigast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- förnumstigast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- förnumstigt
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- förnumstigaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- (förnumstigt)?
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- (förnumstigt)?
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.
Förnumstig i en mening
Han önskade sig tillbaka till snövallen vid isbanan, där han kunde sitta och vara förnumstig utan att behöva avslöja sina bristande färdigheter.
Det tog tre månader innan jag fick tillbaks kortet och då med en förnumstig tillrättavisning.
Hotar med sentimental feel good utefter beprövad motgång-nedgång-framgång-mall, och förnumstig voice-over.
Visa fler exempel
Men efteråt ekar en förnumstig röst i huvudet : Vi borde lyssn...
Plötsligt blev hon då munter och förnumstig, nej listig, nej spefullt påhittig.
Då hörde jag att tredje kustod Babajaga Oberschenkel yttrade i förnumstig ton :
Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.
Ordets historia
Spår av förnumstig i äldre språkbruk.
sedan 1781
jämför fornsvenska fornumstogher ’förståndig’, till fornumst ’förnuft’; av lågtyska vornumst med samma betydelse, sidoform till vornuft; se förnuft
Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.
Källor på den här sidan
- Språkbanken. (2025). SO 2009.
- Wiktionary / DBnary
- Synonymordboken
- FLEX
- Braxen
- Blingbring
- SKÖNLIT (1980)
- DN (1987)
- SVT (2020)
- WEBBNYHETER (2012)
Om källor och urval
Alla datakällor och deras användning →
Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.
Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.