burdus.
Vad betyder burdus?
- 1som okänsligt handlar eller uttrycker sin mening utan omskrivningar
om person
”han är lite burdus men han menar egentligen inget illa”
Fler nyanser och exempel
även om handling eller dylikt
”hans burdusa sätt”
Synonymer till burdus
Synonymgrupp 1
Synonymgrupp 2
Grupperna följer materialets egen indelning, inte betydelsernas numrering.
Motsatsord till burdus
Vilket motsatsord som passar beror på betydelsen.
Var används burdus mest?
Högst frekvens i romaner.
ⓘ Om frekvensen
Värdena visar förekomster per miljon ord i tre texttyper. Staplarna jämförs med ordets högsta värde, inte som andelar av alla träffar. Rankningen bygger på ett oviktat medel; böjningar räknas separat.
Hur böjs burdus?
| Böjning | Grammatisk form |
|---|---|
| burdus | grundform |
| burdusa | positiv · plural · attributiv (före substantiv) |
| burduse | bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv) |
| burdust | positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är) |
| burdusare | komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är) |
| burdusast | superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är) |
Visa fler böjningsuppgifter
- burdus
- burdusast
- superlativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- burdusaste
- bestämd · superlativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- burdus
- obestämd · positiv · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
- burduse
- bestämd · positiv · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- burdust
- superlativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- burdusa
- positiv · plural · attributiv (före substantiv)
- burdusare
- komparativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- burdusare
- obestämd · komparativ · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- burdusa
- positiv · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- burdusare
- bestämd · komparativ · singular · attributiv (före substantiv)
- burdusaste
- superlativ · plural · attributiv (före substantiv)
- burdus
- positiv · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- burdusare
- komparativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- burdusast
- superlativ · utrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- burdusast
- superlativ · plural · predikativ (efter exempelvis är)
- burdust
- positiv · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- burdust
- obestämd · positiv · neutrum · singular · attributiv (före substantiv)
- burdusare
- bestämd · komparativ · maskulin · singular · attributiv (före substantiv)
- burdust
- komparativ · adverbiell · predikativ (efter exempelvis är)
- burdusaste
- bestämd · superlativ · singular · attributiv (före substantiv)
- burdusa
- bestämd · positiv · singular · attributiv (före substantiv)
- burdusare
- komparativ · plural · attributiv (före substantiv)
- burdust
- positiv · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- burdusare
- komparativ · neutrum · singular · predikativ (efter exempelvis är)
- burdusare
- obestämd · komparativ · utrum · singular · attributiv (före substantiv)
Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.
Burdus i en mening
298 I en långt mer burdus, anklagande och moraliserande ton ska Lanærus långt senare utdöma de franska sederna som lösaktiga.
Så burdus som han var själv ; och så full som Lundaluften var av spex och förringanden !
Hon är rättfram, burdus och har aldrig suttit på baken och väntat på att ansvariga politiker ska behaga ringa.
Visa fler exempel
Jag skulle bestämt aldrig vågat vara så påfluget burdus att jag skrev : " Snälla pappa, du är skyldig mej 39 spänn. "
Brukaren ville justera själv, men undersköterskan sa ifrån och var burdus och otrevlig.
Bakom stängda dörrar sitter Palme och lägger upp taktiken inför en valdebatt och beklagar sig över att han måste hantera sina motståndare med silkesvantar för att inte verka för arrogant eller burdus.
Automatiskt urval ur meningsdatabasen. Källans etikett och eventuellt år återges. Exemplen är inte kopplade till en särskild betydelse.
Ordets historia
Spår av burdus i äldre språkbruk.
sedan 1849
av lågtyska pardus, perdus med samma betydelse; av ljudhärmande ursprungligen
Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.
Källor på den här sidan
- Språkbanken. (2025). SO 2009.
- Wiktionary / DBnary
- Synonymordboken
- FLEX
- Braxen
- Blingbring
- AKADEMISKA
- SKÖNLIT (1976)
- DN (1987)
- SKÖNLITT (1999)
- SVT (2020)
- WEBBNYHETER (2012)
Om källor och urval
Alla datakällor och deras användning →
Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.
Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.