SVENSK ORDBOK
blankofullmakt.
Vad betyder blankofullmakt?
substantiv
- 1oinskränkt fullmakt att handla i en annan persons ställe
särskilt om rättegångsfullmakt
Hur böjs blankofullmakt?
| Böjning | Grammatisk form |
|---|---|
| blankofullmakt | grundform |
| blankofullmakten | grundform · bestämd · utrum · singular |
| blankofullmakter | grundform · obestämd · utrum · plural |
| blankofullmakterna | grundform · bestämd · utrum · plural |
| blankofullmaktens | genitiv · bestämd · utrum · singular |
| blankofullmakternas | genitiv · bestämd · utrum · plural |
Visa fler böjningsuppgifter
- blankofullmakt
- blankofullmakten
- grundform · bestämd · utrum · singular
- blankofullmakter
- grundform · obestämd · utrum · plural
- blankofullmakts
- genitiv · obestämd · utrum · singular
- blankofullmakterna
- grundform · bestämd · utrum · plural
- blankofullmaktens
- genitiv · bestämd · utrum · singular
- blankofullmakternas
- genitiv · bestämd · utrum · plural
- blankofullmakters
- genitiv · obestämd · utrum · plural
- blankofullmakt
- grundform · obestämd · utrum · singular
Urvalet prioriterar grundformer framför bland annat genitiv. Samma form kan ha flera grammatiska funktioner.
Ordets historia
Spår av blankofullmakt i äldre språkbruk.
sedan 1852
Beläggen visas i källans ordning, inte kronologiskt. De kan avse olika betydelser och anger inte när ordet skapades.
Källor på den här sidan
Om källor och urval
Alla datakällor och deras användning →
Innehållet hämtas automatiskt ur vårt importerade språkmaterial. Synonymgrupper och översättningar behåller sin egen indelning och har inte kopplats automatiskt till SO:s betydelser.
Tomma avsnitt utelämnas. Urval av former, meningar och korsordsfrågor görs med fasta regler, utan AI-skrivna förklaringar.